en liten uppdatering

Tänkte ge er en liten uppdatering hur mitt liv ser ut just nu, eftersom jag ändå har berättat det för mina värdföräldrar så kan jag likaväl berätta det på min blogg. Det är många som frågar, och då tänkte jag sammanfatta ett inlägg istället. Sen jag kom hit, så har jag inte mått så bra. Senast jag var glad var nog när jag umgicks med alla fina svenskar i new york. Min värdfamilj är jätte bra, och barnen med förutom att de är lite svåra men det har inte med saken att göra men jag känner inte att au pair livet är något för mig, att alltså bo hos någon och ta hand om deras barn. Jag tänker inte spendera ett år att må dåligt, och göra någonting jag inte tycker det är kul. Visst, jag kan stå ut ett år för att få vara i USA, men sån är inte jag. Jag kan likaväl isåfall åka hit på semester! Jag vill inte slösa bort ett helt år som jag kan göra massa annat roligt med. Tiden går! Jag har inte tagit något beslut än och sagt att jag ska ge de någon vecka/veckor till, som sagt kan man inte göra någonting förrän 30 dagar har tagits. Jag vill inte ha några kommenterar om att det gått lite tid eller någonting sånt, eller att jag ska ge mer tid för det har jag redan planerat. Tack iallafall till vänner och familj som stöttar mig. Det är ingen annan förutom jag själv som vet hur jag mår, det är ingen annan än jag som kan göra detta beslutet och jag tänker följa mitt hjärta. Framförallt är jag stolt över mig själv som tog beslutet att åka hit och känner redan att jag växt som människa, och ännu en gång jag har inte tagit något beslut än och nu ska jag försöka göra det bästa av situationen så länge!


Uppmanar alla att vara ärliga mot sin värdfamilj, det hjälper och man mår bättre!

Kommentarer :

#1: Viktoria

Jag vet precis hur det känns, åkte med cc i somras och hamnade hos en familj som inte alls var som de berättat. Pappan var alkoholist och utslängd från huset. Mamman kunde gå på dejt med 5 killar på en vecka. Ingen planering What so ever och det är viktigt när man ska bo och ta hand om någon annans barn. Jag kände mig så instängd och ensam även om jag hade stöd av vänner i närheten. Jag varken åt eller sov på nästan 2 veckor. Jag ångrar inte mitt beslut att åka hem även om jag funderar ibland hur de skulle vara där nu. Du ska göra de som är bäst för dig och strunta i vad alla andra tycker. Du är modig som vågar stå upp för dig själv!!

Svar: Fy vad hemskt!!!!! Tach för stödet, tur någon förstår mig ;)
AU PAIR I WASHINGTON DC 2014/2015

skriven
#2: Alexandra

Jag vet precis hur du känner dig, jag skulle åka som utbytesstudent för 2 och ett halvt år sen och åkte hem efter 3 dagar för att jag inte var redo och kände att det inte va värt att vara där och må dåligt. Jag tycker det är starkt av dig att följa ditt hjärta och inte bry dig om vad andra tycker och tänker, jag själv fick mycket negativa kommentarer om att jag låtit det gå för kort tid, men bara det faktumet att åka iväg tycker jag är ett stort steg och se det absolut inte som ett misslyckande, bara som en lärdom då du verkligen utmanat dig själv och sett vad du klarar av, hoppas allt löser sig och att du mår bra, kram!

Svar: Tack!!! Kram!
AU PAIR I WASHINGTON DC 2014/2015

skriven

Kommentera inlägget här :